Jag har en historia att berätta, och den är sann, fast man skulle kunna tro att den inte var det!!
För några år sedan, kanske 5-6 år, så började min son, Timmy, umgås med en kille här i Bålsta, Luca..Det gick ett par år och jag träffade Lucas manmma, Maria, sporadiskt, vid hämtning och lämning osv...
En dag, för ca 4 år sen, så hamnade jag i ordentlig knipa, och visste inte hur jag skulle ta mej ur det hela..Då plötsligt fanns Maria där, och hon hjälpte mej, trots att vi knappt kände varandra..Jag tänkte och tyckte kanske att det var konstigt, för det var inga små saker hon gjorde för mej då!!!...Men självklart var jag tacksam och glad för att hon gjorde det...
Det blev början på en stark vänskap, och vi började umgås mer och mer..Jag tillbringade sommaren i hennes trädgård och fick nöjet att äta hennes underbara italienska mat många gånger..
Det var grillfester och födelsedagar, det var glädje och sorg, i både hennes och mitt liv...Och vi kom varandra nära..
Under en av dessa fester, för ca ett och ett halvt år sedan, så satt vi och pratade, och en av hennes vänninor var med..Vi kom att prata om Tensta, jag visste att Maria bott där när hon var liten och attt jag oxå gjort det...Men jag flyttade runt på fosterhem osv under åren som kom, så jag hade aldrig tänkt vidare på det...
Men så kommer Risingeplan på tal, och där bodde ju JAG..Och det hade Maria gjort oxå...Hmm, samma gård, alltså!!, och vi är födda samma år...Maria säger nåt om Lekis, och jag kommer på att jag gick ju på nåt Lekis där...
Vi pratar vidare, och får i hop trådar, om än lite sköra, då mina minnen från den tiden är lite splittrade..Men...jag mindes att jag hade haft en vän som hette Maria...
Maria säger att hon kom i håg att jag hade en schäfer som brukade dra mej i pulkan, och det stämmer..
Kunde det verkligen vara så???....Hade vi lekt som barn???
Dagen efter när jag kommer hem till Maria, så säger hon... DU måste få se nåt..Och visar mej ett kort, från Lekis, I Tensta :)...Och vi ligger bredvid varandra, med armarna i kors och ler :)....Jag rös i hela kroppen och fattade inte att det jag såg var sant...Och Maria frågade, är du säker på att det är du?? :)....Ja, jag är säker på det..
Ett enda foto hade hon från den tiden, och det var det...
Visst är det fantastiskt :) Här är bilden, jag till vänster och Maria till höger med armarna i kors, liggandes på golvet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar